Sjukt längesedan jag var här inne.. Slutet på 2015! 
Men jag har länge klurat på att börja skriva igen och nu är jag lite peppad av olika anledningar. 

Jag har ett nyårslöfte till mig och mina hundar. INGA DÅLIGA TRÄNINGAR 2019! 
Kanske låter helt galet när man läser det MEN det handlar inte om att saker inte ska gå fel. Tvärt om. 
Det jag lovat mig själv är att inte kliva av planen eller "smita" till ett annat moment när en träning går skit eller något inte funkar utan istället lösa eventuella problem och ta tillvara på möjligheten att utveckla en svaghet. På så sätt så blir ju inte en dålig träning "dålig" utan en BRA eftersom jag kom åt ett problem/svaghet. Jag tror många med mig är så mållåsta på att få ut så mycket som möjligt i form av moment när man väl står där på planen istället för att fundera på vad det blir för kvalitét på träningen. 

Vet såå många gånger jag kommit på mig själv med att vilja maxa tiden på planen och träna så mycket som möjligt istället för att få en bra kvalité på det vi gör. 

För att hålla detta så krävs det att jag har en PLAN innan jag börjar träna (borde man ju tycka att jag alltid skulle ha..). Att jag förberett mig på olika scenarion och har en plan för hur de eventuella problemen ska lösas.
Jag försöker föreställa mig: Vad vill jag uppnå? Vad är det egentligen vi ska träna? Hur ser min målbild ut? Vad vill jag inte ha? ja ni förstår. Därför har jag brutit ner vår träning i små delar för att få en bättre överblick på vad vi behöver jobba på mest och vart vi brister, men även vad som är våra styrkor. OTROLIGT nyttigt då det verkligen kräver att man är ärlig mot sig själv och sin hund. Jag har tyvärr ganska lätt för att bara säga "Vi suger!" när det kommer till att säga något om vår träning även om jag vet att vi inte gör det. 

I helgen träffades träningsgruppen för träning men även middag där vi gick igenom allas mål med tävlingsåret 2019! Sjukt peppande med en grupp som siktar högt på individuell nivå men samtidigt är lika taggade på att se och hjälpa övriga utvecklas och nå sina mål!
Så våra mål för 2019 är nu satta. Lite läskiga men det är sådant som gör att man utvecklas. 
Vi har världens härligaste träningsgrupp som stöttning och jag är såååå pepp på att göra detta året magiskt! 

2015 har varit ett häftigt år men många förändringar.
Vi har flyttat till ny stad, skaffat nytt jobb och träffat många nya underbar människor.  
​Men allt sånt kan jag skriva om en gång..
Vad det gäller mig och Blixt så har 2015 varit ett fruktansvärt roligt tävlingsår! Har aldrig tävlat såhär mycket och jag har aldrig haft en hund som ställt upp och gett mig 110% på VARJE tävling. Blixt har flera gånger gått ut på tävlingsplanen med pinsamt lite träning men ändå gjort sitt yttersta och löst allt på ett underbart sätt!  

Jag älskar mitt svarta yrväder nått fruktansvärt och jag är otroligt tacksam över att han är min! 
Nedanför får ni en liten skrytlista över vad han gjort under året för mig: 

Blixt tävlingssäsong 2015: 

150503 Lydnadsklass I, 2plats med andrapris 156p 
150509 BSL I, KLASSVINST på 181p A:98 B:83
150717 Lydnadsklass I, KLASSVINST förstapris 171p 
150801 Lydnadsklass I, KLASSVINST förstapris 187.5p 
150802 Lydnadsklass I, KLASSVINST förstapris 183p
 LP I
150815 Rallylydnad fortsättning, KLASSVINST 90p 
150815 Rallylydnad fortsättning, 9e plats 90p
150822 Lydnadsklass II, 2a plats förstapris 171p
150822 Lydnadsklass II, 3e plats förstapris 160.5p
150830 Lydnadsklass II, 5e plats förstapris 174p 
LP II 
151017 BSL II, KLASSVINST 182p  A: 93  B: 89
​

För en månad sen valde jag att starta en lydnadsklass 1 med Blixt. Vi vann den och fick förstapris. 
Jag var superglad och stolt över min hund som inte fått träna lydnads-lydnad på länge men ändå sorterar så otroligt fint och levererar trots en nervös matte. Denna glädje dödades dock sjukt fort då jag från flera håll fick höra att jag är oseriös med min träning, bara fjantar omkring och förstör min hund, min IPO hund... 

Vad dessa människor nog inte tänkte på är att jag blev riktigt ledsen. Inte för att de inte gläds med mig utan för att de säger att jag FÖRSTÖR de jag älskar mest på denna runda jord. MIN HUND! 

Jag köpte min hund för att träna och tävla, framförallt högt i IPO.
 Mitt mål är fortfarande IPO men det viktigaste för mig är att jag gör något jag tycker är KUL! 
För mig är hundträning en hobby som ska ge energi och jag älskar att träna med Blixt. Jag älskar också att tävla med honom för att han är så otroligt sund i huvudet och kan sortera. 
Blixt och jag kliver ut på planen för att ha kul sen om det är lydnadsklass, rallylydand eller IPO spelar oss ingen roll. Vi har även skaffat oss helt fantastiska vänner i samma ålder, något jag aldrig haft. Detta har gjort att jag prioriterat att träna och tävla med dem för att de gett mig otroligt mycket!! 

Vi har på denna månaden startat två lydnadsettor till, vi vann även dem och vi har därmed LP1.
Vi har även spontantävlat rallylydnad i helgen, fortsättningsklass där vi vann första starten och fick 90poäng på andra då han inte hoppade -10p. Alltså två kvalificerade resultat.

Galet häftigt om ni frågar mig och jag är imponerad av min hund som är så klar i huvudet! 
Han är makalös! 

Om några minuter sker det.  Om några minuter rullar vi ut från garageuppfarten med livet nedpackat i kartonger.  Vi ska flytta till Stockholm och jag är ett mentalt vrak. Jag är fylld av förväntan, förtvivlan, lycka, sorg, spänning och saknad. Allt på en och samma gång. Det är jobbigt. 

Jag åker om några minuter ifrån min trygghet, mina vänner och familj men värst av allt är att min prinsessas svans snart kommer sluta vifta. Hon kommer om några minuter förstå att hon inte kommer få följa med och de smärtar. Det smärtar mer än vad jag står ut med.  Min älskade prinsessa ska inte följa med mig till Stockholm. Inte än. 

Jag är redan i tusen bitar och värre blir det. Tur att jag har Blixt i bilen som oroligt tittar på mig. Han känner att jag är ledsen och viftar lite på svansen i ett försök att göra det bättre. De hjälper inte. 
Känner mig som världens sämsta hundägare även om jag vet att hon kommer få följa med upp om några månader men det hjälper inte mot samvetet. Det otroligt dåliga samvetet över att lämna sin bästa vän. Sin prinsessa. Sin älskade lilla tjej kvar. Ensam. 
Tårarna får rinna, jag orkar inte stoppa dom. Vill inte stoppa dom för det får inte plats med mer känslor i kroppen nu. Det räcker. 

Jag älskar dig sessan. Mamma älskar dig så otrolig mycket!! 

Dags att ta sig samman och rikta fokus mot de nya äventyren. 
Detta KOMMER bli grymt kul! 

Hej!

Jag heter Matilda och min bästa vän är 83år.  Det skiljer nästan 60 år på oss men vi kan skratta ihop och vi kan gräla. Vi är bästa vänner och har varit de senaste 3652 dagarna, eller tio år som de blivit nu. Min bästa vän är min farfar och han är en på miljonen. 

Han är gubben som aldrig slutar bjuda på överraskningar. Han är helgalen. Han älskar varmkorv, V75, fantomen, sitt 10 kaffe och allt som har med träd och vet att göra. Han är en problemlösare ut i fingerspetsarna och händigare än de flesta. Det är även hans fel att jag har blivit en hundnörd. 

Denna lilla krutgubbe kan få mig att skratta av lycka men lika kokande ilsken kan jag bli när vi har två olika åsikter om något och båda är envisa som synden och vägrar ge sig men jag älskar min farfar. Jag älskar att sitta på en stol i hans kök och lyssna på gamla historier och kloka ord om livet för det är något han är. Klok.  Han har lärt mig otroligt mycket och det utan att säga ”gör så” eller ”gör inte så” han har lärt mig genom bara att säga kloka saker. Få mig att värdera rätt saker i livet. Ställa om min syn på saker och få mig att sträva mot en förbättring.

Jag är en riktigt slarver men hos farfar är jag noga med att lägga tillbaka allt jag rört på samma plats som jag tog dem. Varför? Jo, för att en tålmodig farfar sagt några gånger när jag glömt att lägga tillbaka något eller bara varit för lat att ”om man lägger tillbaka saker man använt är de lättare att hitta dem nästa gång”. Har bittert fått känna på hur det är att försöka komma ihåg vart man lagt något för tre veckor sedan.  Mer än en gång.

Min farfar älskar livet och få människor har en sådan fantastisk inställning till livet som han. Jag försöker lära så mycket jag kan av honom. Lyssna på de kloka ord han säger och försöka komma ihåg. Att de kloka ibland är inbakat i någon liknelse som man får klura lite på är sådant som gör min gamla gubbe så speciell. Sådant som gör att jag älskar honom lite extra.  Vem förstår inte vad han menar med ”Huvudet upp, fötterna ned så då måste ju något vara rätt”. Solklart?  Eller som när man kommer med en ny jacka ” Ja allt pryder en skönhet men inget misspryder en ful”

Det är med denna gubbe jag sitter i timmar och pratar om livet. Vilka killar som skulle vara bra för mig. Vad som gör en kvinna snygg. Hur jag kommer bli när jag bli stor. Vi diskuterar resultat från olika idrotter, hur otacksamt de är att vara domare. Hur god gårdagens middag var och hur oförsiktig jag varit. 

Det är nog snart sju år sedan jag satt i hans kök och hade de tufft i vardagen. Han visste de utan att jag sagt något. Det är nämligen så vi funkar, båda två. Vi säger inte så mycket utan känner men vi känner även av varandra. Där satt jag på min stol med min bästa vän mittemot och pratade om hur elaka människor kan vara. Hur jobbigt de kan vara att stå upp för sig själv. 
Då frågar han mig: Men Matilda, om du alltid är ärlig, så glad du kan och snäll. Vad har dem då att säga? Att du är för snäll? För ärlig?
Jag är otroligt lyckligt lottad att få ha en superfarfar i mitt liv och jag gör allt försöker lika honom. Tänka mer som honom. 

Jag ska snart flytta. Flytta ifrån min bästa vän och det kommer vara jobbig. Han tillhör min vardag och jag kommer sakna honom något fruktansvärt. Hans galna upptåg som att klättra 10 meter upp i en björk med en motorsåg i ena handen. Jag kommer sakna hans våfflor och jag kommer sakna våra samtal i köket. Men jag är stolt över våra tio år. Vi är ett vinnande team.  Det kommer bli många samtal till denna gamling. 

Jag heter Matilda och min bästa vän är min farfar Ronny. 

..har vi massor vi inte kommer ta med nu när vi ska flytta. Så istället för att det bara sak ligga så kan ju någon annan få glädje av det! 
Kommentera eller skicka ett mail om ni vill ha något. Frakt tillkommer. 

- H A L S B A N D -
1- 2st Hamilton halsband 58cm som är använda 5ggr 75:-/st
2.  Ezydog svart XXL, pinsamt nog aldrig använt. Nypris ca 250:- Säljs för 150:- SÅLD
3. Ezydog Rosa XXL, sparsamt använt men blivit fult pga vatten i släpet, endast insidan. Nypris ca 250:- 
Säljs för 75:- 

- K O P P E L -

1. Hurtta retriverkoppel i blått 2st. 50:-/st
2. Klin utställnigskoppel för valp 100:-

- Ö V R I G T -

1. Dragbälte med krok, godkänt för tävling: 150:- SÅLD
2. Sele med reflex: 150:-
3. VGW sele storlek XXL oanvänd (2st): 200:-  EN KVAR! 
4. Hurtta vintertäcke svart 65cm, använt 4ggr: 250:-

Precia anlänt till Blixt uppfödare. En helg fylld med hundträning tillsammans med Blixt "tjocka släkt". 
Ska faktiskt bli riktigt trevligt och jag vet en herre som är GRYMT nöjd över att få bita och skälla lite. 

Tycker att kennelträffar är sjukt intressanta och gillar uppfödare som anordnar sådana. 
Sjukt kul att få träffa halv och helsyskon till sin hund och se vad som skiljer dom åt och om de finns några egenskaper som de flesta fått. Vad verkar dom ha för personlighet? Vad är deras starka/svara sidor? osv. Spännande spännande helt enkelt. 

Återkommer med en liten rapport i morgon! 

Har börjat klura lite på vad jag ska använda vintern till. Kommer ha tillgång till inomhushall (dock en utan värme) två dagar i veckan vilket kommer vara GULD om himlen bestämmer sig för att släppa massa snö.
Frågan är bara vad vi ska lägga fokus på och vad det är man vill ha drillat mycket när våren kommer?!

Känns som att jag måste sätta mig och bli på det klara med vad jag ska sätta för mål för tävlingssäsongen 2015 och sedan granska våra kunskaper. Hur stor är vår akilleshäl? 
Att strukturera upp Rappi är lättare än Blixt den saken är solklar!  Sen har vi ju även lilla Puma som ska vara startklar till våren!
Som sagt, det är lättare sagt än gjort att få till en vinterplanering! 


Som det känns nu kommer Puma momenttränas MYCKET, där vi kommer köra mycket länkningar då det passar henne och hon jobbar som bäst när hon är helt säker och trygg i situationen. 
Blixt kommer troligtvis få jobba med nedbrytna moment. Vilka är jag inte helt säker på än men TRO mig. Vi har många moment som behöver smulas sönder! ;) 
Rappi ska tränas inför vissa meriter så där har vi otroligt mycket att jobba ikapp! Framförallt i skyddet. 


Intensiv vinter kommer det iaf garanterat bli! 

Ibland måste man chansa och tro på att vingarna bär! 
Det var vad jag gjorde igår när jag anmälde Blixt till en appellklass spår i Ulricehamn idag. 

Kom till tävlingen och drog sista startnumret. Gött tyckte jag tills dess att vi kom till spårmarkerna och jag insåg att jag hade 1 kilometer att gå från bilen till flaggan. Jajaja transporter kan de vara på VM så lika bra att börja träna ;) haha! 
Kom till starten och släpper på. Han startar skitfint och levererar ett gryyymt spår fram tills sista appporten. Där stannar han- tittar på mig- jag står kvar och tänker att han ska lägga sig- han tittar på apporten - jag släpper linan och börjar gå mot honom varpå han går framåt. Väljer att ta upp linan och kalla tillbaka honom till apporten eftersom att han redan markerat och HÄR börjar de roliga. Domarna kommer fram och undrar hur jag tror dom bedömt?! dom hade nämligen först tänkt nolla mig eftersom han inte markerade apporten?! Ursäkta men VA?! 
"Ja han hade ju så tydliga markeringar på de andra!".
" Må så vara med övriga hundar har haft olika markeringar och han stannade ju och stod still?!" 
"Ja, i övrigt spårar han ju felfritt. Verkligen!" 
" Jo jag vet, han är en fin spårhund" 
osv...
efter mycket diskussion så får jag en ÅTTA?! på spåret med kommentaren "Slarvlig makering" smått irriterande då en av de andra hundarna har nosdutt som markering och sen traskat vidare utan att de sagt något... 

Surade en stund tills jag insåg att de inte kommer leda någon vart och började ladda för lydnaden istället. 

Värmer enligt planen och går in med en grymt härlig känsla i kroppen. Medveten om vad vi kan och inte, vad domaren troligtvis kommer dra på men fast besluten om att behålla känslan. 

Linförighet: 8.5/ 9 
Framförgående: 0/0 Vi stod över
Platsläggande: 9.5/9.5
Inkallande: 9/9 Han halkade in i mig när han bromsade :) 
Apportering: 10/9.5
Hopp: 7.5/8.5 Segt sättande men de är ju inte så konstigt! 
Platsläggande: 10/10 


Budföringen gjorde jag mest på skoj. Verkligen inget vi tränat men han har fått bollen tre gånger av mottagaren. Ställer upp och han springer riktigt fint. Tyvärr gör mottagaren väldigt märkligt skick tillbaka till mig då han knixar med knäna varpå Blixt inte startar på en gång och får en dålig ingång hos mig. Trots de får vi en åtta och de är inte en dålig bonus! :) 

Totalt på dagen blev de 265poäng, klassvinst och uppflyttning! 
Inte illa för en impulstävling! 
Det jag är stoltast över är min lilla hunds attityd och VILJA att göra sitt yttersta.  Lilla IPO hunden. 
Mammas ÄLSKLING!!