fortsättning på målen

Idag blev de drillning av hundarna i lydnaden. Fortsatte på våra utmaningar det vill säga apportering för Blixt och attityd för Rappi. Tanken var att se lite hur mycket som fastnat från förra gången. 

Blixt
Började med lite fritt följ för att tömma honom på den värsta energin. Fick störning i form av en rottis och en handväskehund som tydligt berättade att dom var i närheten. Kanon för oss då Blixt inte älskar hundar med åsikter så fick tillfälle att berätta att hundar INTE är en godkänd orsak att till att släppa sitt fokus. Inte ens när dom skäller hånande kommentarer. När han sen fick ett lite extra snäll "bra, rätt så" när han gav mig 110% fokus efter så fick hundarna skälla vidare bäst de ville utan att det störde oss. 

Började apporteringen precis som förra gången. Hantering i lugn och ro där han för ovanlighetens skull var väldigt lugn. Gick över till kast men skippade avlämningarna. 
Satte honom sen och fick iväg från honom, la apporten på halva sträckan och kallade in med ordern att ta med apporten. Blev lite missförstånd första gången då Blixt sprang till mig, rundade mig för att sen springa tillbaka och ta apporten. Förklarade att man inte behövde komma till mig först innan man hämtade apporten och andra gången kom den med som planerat. 

Avslutade med tre riktigt apporteringar. Han hade ett rull och de var på den andra men då hamnade den skitonstigt i munnen på honom MEN han rullade den direkt och inte inne hos mig vilket jag uppskattar. 
Slutsats: Det går framåt men vi ska skynda långsamt vill inte ha någon stress i honom!  

Rappi
Måste erkänna att de inte finns så mycket kvar på vårt attitydmål längre. Min gamla goa lydnads prinsessa är tillbaka. Idag skallade hon tom av upphetsning på vägen till planen.
Det fria följet var verkligen hur kul som helt att träna idag och det fick mig att tänka på en sak. 
Är det Rappi som ändrat attityd eller är det JAG?! 

Kan det vara så att min energiexpert helt enkelt alltid tagit efter den attityden jag själv haft. Jag ska ju erkänna att jag det senaste inte tyckt att de varit askul att träna just lydnad med henne.. 
Ju mer jag tänkte på det ju mer insåg jag det. Det är jag som sagt åt min hund att vi ska ut på planen och ha astråkigt, bråka och bara tja ha det tråkigt sen lagt skulden på henne. 
Tack och lov att jag har en förlåtande hund som stått ut och faktiskt ställt upp trots att jag i ett halvår snart gått och sagt åt henne på planen att hon är värdelös. 
Det krävs lite självsäkerhet hos en hund för att ta det och sen släppa det så som hon gjort nu när jag skärpt till mig och varit positiv. Gaahh min hund är ju GRYM! 

Anyway. Fortsatte med lite buslydnad i form av backande ordförsåelse och när det blir lite tempo lever Rappi loppan och lägger i en extra växel i engagemang. Askul! 
Tre långa inkallnigar innan hon fick ligga plats i 4 min med mig på 50m. 
Efter 2min kom fru rottis och herr handväskehund tillbaka och talade även väldigt högljutt om hur töntig Rappi var som låg sådär fjantigt med hakan i backen. Stöttade Rappi med ett "bra, rätt där. Gonatt" samtidigt som jag kortade avståndet mellan oss innan jag blängde surt på hundarna. 
Tack och lov hade jag lagt godis bakom så kunde fria henne på min väg tillbaka när hundarna passerat. 
La sen ner henne för en omgång till på en minut med mig på kortare avstånd. Mest för att försäkra mig om att hon inte byggt på sig någon oro. 
Slutsats: Min prinsessa är GRYM. Bara jag som inte låter henne vara det 24/7!