Har haft en sjukt lärorik och skoj dag i skogen med gänget från patrullhund. 
Förutom Rappi så hade jag även med mig Linnéas Värsting då hon jobbade. Riktigt kul att köra en hund som är så olik min egen. Det var dessutom fem nya hundar med vilket alltid är nyttigt! 

Efter att ha placerat ut hundarna i basen var det patrullstig med en ljud och vind figg. 
Värsting är lite flurrig på stigen men hade fina markeringar. Nyttigt för honom att möta nya figgar. 
Rappi var GRYM. Det märks att hon mognat det sista. 
Fick en liten tankeställare angående att läsa av vindarna men annars så är jag grymt stol över min lilla prinsessa! :) 

Klara med stigen var de återigen bastjänst i väntan på att spåren jag lagt ut skulle få lite liggtid. 
Värsting var grymt fokuserad och motiverad så han hade inte riktigt tid att markera apporterna. 
Han stannade till och tyckte sen att jag skulle plocka upp den medan han fortsatte jobba! 

Rappi hade ett teknikspår. Mycket upp och ner. Apporter instoppade i stuppar och för att inte tala om bestigningarna av gigantiska stenar/miniberg. Men spåra är ju lite av hennes specialitet och de är alltid kul att se henne lösa ut alla klurigheter! 

Hemma igen klipptes 54 klor innan Blixt drillades i Zätat. 
Grymt kul att överraska honom med ett nytt moment fast ändå inte. 
I morgon ska vi ta oss an operation "platsliggning" 

Visst är det rätt härligt med ett nytt år? 
Möjligheterna att göra en "omstart". Sätta nya mål, utvärdera de 365 dagarna som gott och bara ge järnet för att få 365 nya dagar som är liiiite bättre? Jag älskart! 

Jag har redan knäckt ett av mina egna mål [jag har många små] och det är en grym känsla! 
Idag började jag på två andra som är en blandning av mål och utmaningar. En aningen större men roliga.

Nummer ETT:  
Rappis attityd. Ni har hört de förut, prinsessan som kört stenhårt på 
"om jag ser döende ut och är lat så kommer matte antingen sänka kraven eller ge upp"
vilket jag tyvärr även gjort. Någon träning då och då har jag orkat hålla ut och hon har gett med sig men 9 av 10 gånger så är det hon som gått vinnande ur det hela.   

MEN nu är det 2014 och jag är trött på detta. Sjukt trött. 
Så idag fick de bli operation "mosa dålig attityd!" med planen att hon inte skulle kunna vinna de minsta på att gå in med attityden att de är tråkigt när jag VET att hon tycker det är kul. 
Tyvärr har jag ju en ganska smart hund som ofta ligger tre steg före mig… men det går lura henne! 
Hon ÄLSKAR ju att springa så varför inte börja med LÅÅÅÅNGA inkallningar?! 

Hon har ju haft en tendens att sitta kvar och bara tittat på mig  som om jag pratade arabiska när jag kallat in innan och kommit förta på andra. 
Samma sak idag bortsätt från att jag inte gav något andra kommando utan istället dumförklarade henne med blicken. Tycker att man efter två år ska veta vad man heter. 
Beröm när hon började springa = ökad fart. Fint avslut och sen lämnade jag henne direkt för en ny inkallning. 5 omgångar senare tjuvstartade hon ;) 
Mohahaha jag visste väll att hon tyckte de va kul! 

Lite fritt följ på det men med "fot" utbytt mot "här" och där fick hon ärlig respons på hennes kontakt. 
Ja mena dom ögonen har en direktlänk till mina smilegropar. Kan inte hindra det! 
3 minuter senare gick hon med världens vackraste ögon och även en svans som viftade!!! 

Slutsats från träningen. 
Matilda vs attityd 
1-0 

Utmaning nummer TVÅ: 
Apportering med Blixt, kan tyckas vara ett mesigt mål men det är inte så lätt som de låter. 
Vi har killen som har mycket fart under sina tassar och mycket will-to-please men han har även lätt att trycka på knappen "EXTREM" och det är då det blir lite knasigt. 
Då blir det mycket fort och lite rätt som i sin tur leder till lite frustration hos mig vilket gör att Blixt vill börja stressa då han inte förstår. Fullt förståeligt egentligen. 

Han har sen tidigare fått dela upp momentet och det gjorde vi även idag. 
En genomgång i hanteringen hos mig och nötte den tills vi var överens om [läs han gick med på att göra som jag ville om han fick springa sen] vad som är ok och inte. 
Körde sen kast där vi fick diskutera lite vad som ingår i begreppet "rumpan i backen"… för att sen låta honom köra in och ut sträckorna. 

Kände att jag för en gångs skull faktiskt hade behållt lugnet och att min hund gjort detsamma. 
Ingen stress, ingen frustration utan FOKUS. De ni! 
Hade en kortare konversation med mig själv om jag skulle våga sätta ihop allt EN gång för att se om något gått fram. Vägde för och nackdelar innan jag bestämde mig för att köra. 
Friskt vågat, hälften vunnet. I värsta fall får vi väll börja om. 

Tog in honom. Kastade, han satt kvar. Skickade, fin fart ut och bra gripande. Riktigt fin fart in. Sen kom jag av mig när jag helt plötsligt hade en hund som satt fint framför mig och lugnt höll sin apportbock i ett järngrepp. Tog loss den och kom på mig själv i att hålla andan. 
OM han skulle släppa så innebar det att vi faktiskt gjort vår FÖRSTA apportering och det bra. 
Han släppte!!! 

Nu är det bara hålla tummarna att han kommer ihåg lite av detta till nästa träning så vi kan starta på ruta 2 istället för 1 i alla fall. Hade varit trevligt :) 

Då var 2013 över och snart även första dagen på 2014. Känns märkligt och ganska spännande! 
Många av er har redan hunnit skriva ihop något om era fantastiska framgångar och äventyr där MÅNGA  varit stora inspirationskälla för mig! 

Va det gäller mitt hundår så har det hänt rätt mycket. 
Rappi har gjort entré i utställningsvärlden på riktigt och jag kunde inte ens drömma om att hon skulle göra det så bra som hon har gjort det. Det har varit magiskt och jag vet att hon ÄLSKAR att få visa upp sig! Tyvärr blir det inte riktigt lika många utställningar 2014 då jag inte kommer har ekonomin till det pga studierna men ett gäng ska vi nog klämma in! 

Hon har ju även endast 22 månader gammalt fixat en riktigt snygg titel i form av TJH(PTRH)! 
Den känslan när vi nådde i mål var fantastisk och jag har fått en helt ny hund sen dess. 
Vi har även hunnit med ett godkänt resultat i rallylydnaden. 
Ett kul år med min bästa prinsessa helt enkelt! 

Sen har vi ju den "lilla" svarta saken aka Blixt som trillade in i flocken den 5 januari. 
Något jag verkligen är glad för! Vi har bara hunnit med en start ute på tävlingsbanorna men med kvalificeringspoäng i rallylydnad. Annars har han ägnat sina dagar åt att växa, växa och krossat hans mattes dröm om en liten och smidig hane för att sen växa lite till. Några gråa hår har jag också fått på köpet, senast när han stillastående hoppade över hundgårdens galler som ingenting… MEN han har gett mig många skratt! 
Han är ju även den som fått stå ut med alla mina tokigheter när det kommer till att klä på honom diverse olika kläder. Påhitt han ALLTID bemöter med en viftande svans! 
Ser fram emot att plocka ut honom på tävlingsbanorna 2014 och jag vet faktiskt inte riktigt vart de kommer sluta! :D 

Nu laddar vi för ett GRYMT 2014 som än så länge är ett ganska oplanerat äventyr men ni som känner mig vet att det finns FULLT med planer. Bara jag som ska bestämma mig för när och var det ska tryckas in sen är det bara hålla i hatten och ha KUL! 

Ni som följer oss får se vart vi landat om 365 dagar! 
Det jag kan lova är ett det kommer bli GALNARE, TUFFARE, MER ROSA och GLADARE än 2013! 
Stay safe!